Ja, sömn mellan onsdag och torsdag var ju lite att önska över... halvtimmars lurar är väl mer korrekt. Vid kvart över fem så bestämde jag mig att gå upp även om jag hade väckarklockan på ringning klockan 07:00.
Varför?? Jo för att det är idag som de skulle in i min lägenhet och dra om fiberkabeln... nåt som de grävt av av misstag då tydligen det där med ritningar är nåt som man bara slänger i det runda arkivet och skiter i att kolla upp.
Alltså skulle okända människor in i min trollkoja. Och jag hatar att ha folk inne i mitt "Fort of Solitude"... Även folk som jag känner släpper jag knappt inte in... så folk som jag inte känner - det skapar en ångest i mig utan dess like... Jag kan inte sova, jag kan inte äta, jag kan tamefarao inte ens pinka.... allt är som en hård knut i mig.
Jag satt på vakt med att springa ut var tionde minut för att röka från klocka var åtta tills jag lyckades få fatt i dem strax efter nio... de tog min lägenhet först då. Stackars grabbar, eller snarare, det var mestadels bara en grabb som råkade ut för den hysteriska trollkärringen som inte har vett att hålla käften om nånting när hon är i sin ångestladdade zon.
Han fick minsann höra att han var inne i en lägenhet som tillhörde en Crazy Cat Lady som var totalt stentokig... och det påskyndade nog jobbet med minst 15 minuter... det skulle ha tagit typ 40 min... men nu tog det ungefär 20 min.... (han var en gentleman dock..) - Han hjälpte mig att få upp min brandvarnare som jag haft högt placerad på en vägg, men som jag aldrig fått upp i taket igen sen jag tog ner den för batteribyte för några månader sen... Ner gick bra - men upp - nope - då är jag för kort i rocken trots att jag stod på tå på en stol.
Min lägenhet är min borg - min enda säkra punkt i tillvaron... att släppa in folk (speciellt okända sådana) här utan att man vill det är som att köra in en kniv i mellangärdet på mig. Det är som att borra hål i en frisk tand utan anledning!! Det är så det känns...
Jag vet att det var nödvändigt i detta fall.... men det hade kunnat undvikits ifall de som gräver läst och kollat upp... vänta nu... det ska finnas ett ord för detta... jag har för mig att det ska vara nåt man gör med penna... hmmm JA NU VET JAG - RITNINGAR!!!
Nädå - här grävs det hej vilt utan att span in hur nånting går i marken... folk får i samma veva (jag säger inte att just detta är på grund av det... men jag är misstänksam...) vattenskador i sina lägenheter... och så grävs en fiberkabel av (en kabel som lades för bara sex-sju år sedan...) så ....
Nope - nåt sånt kollas inte...
Att i dagens läge bara köra ner grävskopan i marken utan att kolla vad som kan finnas under markytan - det är ganska nonchalant kan jag tycka... Speciellt i ett lägenhets- och villaområde...
Men jag är bara en enkel dam med sunt förnuft... så... vad vet jag...
Hur som helst - Jag fick lite ögongodis trots att min ångest höll på att kväva mig... och att det finns killar som fortfarande har en "hjälpa-en-dam-nöd-gen"- i sig....
-----
AND NOW OVER TO SOMETHING COMPLETELY DIFFERENT....
-----
Jag har i mitt förråd en spindel som är fem cm mellan tåspetsarna och kroppen är minst två cm från nos till rumpa... alltså den är STOOOOR i mina ögon.. den sprang över mina fingrar när jag tände lampan härom kvällen när jag bar ut en kasse med pantflaskor och jag väckte inte hela området med mitt skrik - jag skrek inte alls faktiskt!!!!! Jag drog efter andan men när jag insåg att spindeln försvann fortare än kvickt så andades jag ut lika fort.
Jag är stolt över mig själv...
En grej hände även när jag fick en mycket, mycket mindre spindel på mig härom veckan... Ja, jag drog efter andan, men jag fick tag i den lille rackarens rump-tråd och flyttade den till en växt jag har i köket... (det var där det inträffade)...
Jag är inte över min spindelfobi ännu, långt ifrån... men som sagt - det går åt rätt håll... och dessa två saker är jag väldigt stolt över....
Katten med hysteriska vingar seglar vidare på kvällskvisten...
