Katt-trollet har en glappande mun ibland...

.... och ur denna glappande mun kan det hoppa muterade grodor utan Gudinnans like...

Incident på jobbet idag...  En rolig sådan...

"...nog ligger det ett pojkmåttband där....?"

"Aha, en tumstock.....?"

"Ja, just det..."

"Pojkmåttband - veckla ut den och den blir styv....!" kommer svaret från katt-trollets mun.... 





Jag lovar - det bara flög ur mig....

Och på tal om muterade grodor.... de kan bli till glittrande små paddor också.

Precis när jag går från växthuset till personalrummet så kommer en Liten Lady D med smått stammande röst - det är nog en groda inne i Roserian.

Super-katten to the rescue!!!


Och visst är det som så att en liten amfibie-varelse förvillat sig in i Roserian, kanske sen flera dagar tillbaka - en liten padd-unge för att vara nogräknad. Och den hade sökt skydd i en korg fylld med glitterbelagda ros-saker (stora ljusmanschetter t.ex.), så när jag väl fick upp den i mina händer så var den en väldans "glamorös" liten padda... skulle nog passa in på en bal på slottet - så mycket glittrade det om den.

Den lilla glamorösa paddan fick en plats ute i kryddgården efter att jag stolt visat upp den för Bossinnan och mina två arbetskamrater...  paddor och grodor är bra djur....  så länge man har dem i trädgården och de inte har fem ben eller mer (eller mindre än fyra)... så vet man om att man faktiskt har en frisk trädgård.

Och paddor har vi hört - äter mördarsniglar - så vi vill gärna att de håller till runt oss - kanske inte inne i själva Roserian :)


 Så ännu en intressant dag i Kattens liv...

Nu ska jag kolla in lite mer av vad Doktorn pysslar med.... "who" - Exakt!!

Diamant-berget

Jag har lyckats göra en av mina bästa vänner, Lady Å, jätteglad och hennes son, Little J, helt lyrisk.

Igår torsdag åkte vi till Blåkulleberg, till "diamant-berget".

Det är typ fyra år sedan jag var till just detta Blåkulla. Och det var inte så mycket förändrat sen sist jag var där - om man inte räknar att det vuxit upp lite mer sly här och där... plus det var lite mer grävt sen sist. Men inte så mycket som jag fruktat.

Det som är lite speciellt med detta ställe är att man kan slå ner rumpen på ett ställe, ha en trädgårdsraka till hands och sen rakar man på i jorden. Man hittar massor av vad Little J kallade för diamanter, men det är ju bergkristaller. Men ack så de kan glittra i solskenet, "just like diamonds in the sky..." fast på marken då... *skrattar*

När man tar en tur till detta Blåkulla - så är det en heldag. Jag och Ellis har alltid försökt åka runt nio på morgonen, sen är vi på kullen i minst fem-sju timmar... men med barn med sig - då får man ta de timmar man kan få *ler*

Little J, han höll ut i 3,5 timme, men han är, vad jag har hört från hans ömma moder, väldigt nöjd med dagen.

Och vem vet - nästa utflykt till Diamant-berget - är vi kanske en hel karavan med föräldrar och barn :) Alla som vill leta efter diamanter....



Katt med diamant-vingar känner sig både god och gott i själen....
Är så glad att jag kunnat dela en sån gåva som ingen skola kan ge en 7åring.

Våt o halka på en mördarsnigel-sommar

Jag trodde väl aldrig att jag någonsin skulle klaga på en sommar med dessa temperaturer som vi har i dagens läge... men jag gör det i alla fall.

Och det är inte för min egen del jag klagar - för tro mig jag är helt nöjd med att vakna till 8 grader på möra och 15 grader mitt på dagen.

Men jag tänker på de stackars personerna som ska ha semester i detta väder - förr om åren så hade de minst 25-30 grader dessa veckor i juli och nu får de vara glada att det är 20 grader med sol.... för att inte att tala om barnen som vill plaska runt i sjöar och hav.... de stoppar ner tårna och ryser och gnäller till mamma o pappa att det är kallt - familje-katastrofen är ett faktum.

Och med den våta och halvkalla sommar kommer det mördare.... den slingrande och klibbiga varianten. Den är brun och har fyra antenner..... och råkar man trampa på den så får man kväljningar....  

Mördarsniglar... eller det riktiga namnet är Spanska Skogssniglar.

Vi har ett par modiga grabbar på jobbet som går i trädgården varje morgon och plockar och sen klipper dom i hinken... sen slänger de denna slem-hög på komposten tillsammans med snigelfritt pellets....  detta har de gjort i fem-sex veckors tid - men minskar det???

*skakar på huvudet*

Så var farao kommer alla dessa sniglar ifrån?  Jösses amalia... har de ingen själv-bevarelseförmåga alls?

En sak vet jag - att trampa på en stor fet brun snigel - det känns genom en skosula a la arbetssko!!  Och innehållet i en snigel - det är bara.... ja... klägg!!


Katt ogillar kläggiga sniglar under sina arbetsskor....

Resa - till Örtagården i Mon

Ånej, det är inte våra Mon :)

Det här är Örtagården Mon i närheten av Trollhättan.

I höstas var jag, Sussa och Bossinnan  på ett föredrag i Västerås där Mons skapare var huvudtalare. Hon heter Lisbeth Almark.

Nu på tirsdag 17:e juli så ska vi åka på ett studiebesök till hennes Örtagård - allt för att hämta hem lite tips o idéer till Rosengårdens örtagård.

Det blev lite hastigt påtänkt men så som det är nu är vi fem pers från jobbet...

Jag ser det lite som en semesterresa faktiskt... När man inte har några semesterdagar alls förutom dagen före midsommar - då är detta definitivt en slags semester *ler brett*



Min andra "semester" inträffar nästa torsdag - det är då jag o Prussiluskan flyttar in 7 rum o kök igen...


Katt med små örtavingar flaxar vilt...

Spindlar

Ni som känner mig i verkliga livet vet om att jag har spindel-fobi. *ryser*

Jag hatar spindlar.

Men samtidigt så vet jag vilka nyttodjur de är. Så jag gör mitt bästa att inte mosa dem, spruta ner dem med hårspray eller bara rent utsagt MOSA dem....

Jag har i skrivande stund minst fyra spindlar i min lilla lya... så länge de inte gör steppdanser på mig så är det ok, då får de göra vad de vill, för om de spinner spindelnät så fångar de upp flugor och andra saker man inte vill ha inne i sin lägenhet (myggor t.ex)...

På jobbet så kan det dock hända att man tar opera-toner och slänger iväg en planta genom luften. Och tro mig, då snackar vi inte om de snälla spindlarna man kan tolerera i lägenheten - här snackar vi om de där som har en kropp som sträcker sig över en cm och med ben så är de tre cm minst!! (och med ett spindel-ägg på bakänden) - Ja då tar jag ton!!

Nu har jag kommit så långt att (så länge jag inte får på mig dom), så försöker jag bara borsta iväg dem eller eventuellt ruska iväg dem (om de sitter på en planta jag jobbar med)... 

Även med all denna spindelfobi som jag har är jag fortfarande fascinerad av dem. Jag ser gärna dokumentärer om deras varianter till att jaga (nät eller inte), hur mamma spindel vakar över sina ägg, eller (min favorit), hur många honor som faktiskt äter upp sina partners efter parningsakten (ack så många fler än bara Svarta Änkan)..... 

Från att byta ett spindeldjur till ett annat....

Skorpioner....


Kinesiska vetenskapsmän har tydligen hittat på ett sätt att göra skorpiongift till något man kan använda för att motverka Sjukhussjukan (antibiotikaresistenta-bakterier)....

Det har fick en dag på några radionyheter... Men som alltid, två dagar senare så är det tyst om det....  Mer såna här nyheter... Jag är säker på att det finns forskare som hittat botemedel mot allt möjligt när de undersöker våra giftiga djur (ormar, maneter, havssniglar, fiskar, växter, svampar osv), men det är nog ytterst sällan deras genombrott hamnar bland nyheterna.

Det är viktigare att 17 människor dog i Afrika pga av en gas-explosion eller att ett visst land dödade 15 pers genom att... bla.bla.bla.....   Ni vet historien....

Vetenskapliga studier slår inte lika högt som döda i ett land som dödar sina egna (regering som säger sig döda rebeller eller tvärtom)....

Lilla katten med Einsteins vingar säger...
Mer Vetenskap till folket!!

Trollmor är handikappad

Och i detta läge så är det nästan bokstavligt talat.


Efter 20 års tid så har jag lyckas med fenomenet att hugga mig själv i handen med en kniv - och det helt ofrivilligt!!!!!!

Slint, slant och rätt  in i vänster  handflata gick kniven.

Jag räknar inte med de stunder då jag mått dåligt och "lekt" med kniven.....  Men skada sig själv med kniven på helt ofrivillig basis - det lär nog vara tjugo år sen jag gjorde det...

Nu sitter man med att skriva med endast en högerhands dans på tangentbordet....

Tänka sig - högerhänt som man är - att man är så beroende av vänsterhanden också!