Kattvinge mår inte så bra psykiskt... MEN.....

 Jag mår egentligen skit... men jag försöker göra mitt bästa att hålla näsan över kvicksandens yta så att säga. Och det gör jag genom att göra lite fraktaler, skriva lite på ännu en ny novell som aldrig får ett slut, och titta eller lyssna på Youtube.

Ja en bild kan ni få så här på stående skrivande fot... 

Den bilden är läcker så det förslår... och själva färgerna får mig då att tänka på: JOAN JETT :) The Queen of Rock 'n' Roll.... så naturligtvis så ska det finnas en länk till en av hennes låtar.

I hate myself for loving you

Som sagt - jag skriver även en del... oftast kommer det från drömmar jag har haft - jag har massor av oavslutade historier - men jag ser det som en grej att ibland skriva ner dem i novellform... vem vet - när jag dör så kanske nån kan plocka upp skrivfjädern och avsluta dem alla?? 

Denna är bara en kort början på en än så länge 6 sidor första start på en novell... 

-----------

Hon satt uppflugen på ett par gamla soptunnor där inne på bakgården när gänget plötsligt dök upp.  De hade sett henne redan innan att de visste om att de var ett dött villebråd i hennes ögon.

 

Hon tände sin cigarill och log mot dem när de började gå mot henne med självmodiga steg. De pratade om att de minsann skulle göra dittan och dattan med henne med ett språk som de aldrig skulle använda till sin egen ömma moder.

 

Hon log och slog ut med armen och väste....  
”Förlåt mig... men ni grabbar är bara för mycket.....”

 

Plötsligt var gänget omringat från topp till tå med giftiga korallormar som högg dem ursinnigt. Hon hoppade ner från sin sittplats och gick från platsen utan att se sig om. Bakom sig lämnade hon ett gäng döende män. Ormarna som befunnit sig på plats och gjort sin härskarinnas önskan, förvann lika så fort.

 

-------------------------------------

Ja, min fantasi är så makaber och bisarr... Ibland undrar jag om inte min tinnitus gör att jag drömmer mer - eller ligger mer i LucidDreaming-(mode)läge... för oftast när jag har såna klara och realla drömmar så har vi tv's test-ljud i öronen o det grövsta... 

Sen har jag förstås en underbar familj och den sötaste katten i världshistorien som hjälper mig också. Och vänner som är stödjande och underbara. Men jag har lärt mig en sak under dessa år som jag mått skit - jag ska inte sticka under stol med det - åtminstone inte allt för mycket... det mesta av skiten får ni läsa om här o inte på Facebook - där vill jag helst (HELST), bara vara en som delar med mig av mina fina fraktaler eller bisarra, roliga och hysteriskt roliga bilder... eller lite gulliga djur... 

Men här på MIN BLOGG - här kan jag verkligen släppa lös ibland om hur jag mår... och vad jag tycker ock tänker...  Jag är förmodligen redan stämplad som en rabiat *förbjudet ord* och knäpp kärring... 

Jag skiter i vad andra tycker om mig - jag är den jag är - och tycker folk att jag är konstig så är det upp till dem att sluta umgås med mig... 

Lilla Pyret i Djungeln... En av världens goaste små tisstetatter!!

Katten med lite stukade vingar säger: 
Simma lugnt och försök hålla nosen ovanför ytan så gott det går...