Livet som en "eremit"...

 Nej detta är ingen klagan - bara en observation av hur vi har utvecklats... 

Den 8:e juni så fyllde jag år... förr så var det svårt att få telefonen att vara tyst... numera så är det att klistra in ett :"Tack så mycket ♥" till varje gratulation man får på facebook - endast två telefon-samtal grattade mig på min dag.

Det märkliga är att vi ska vara mer inkluderande men pandemin separerar oss... Jag är ensamvarg och har varit så i typ tio år (väldigt mycket frivilligt så ingen klagan från min sida)... Vi ska vara mer inkluderande men ändå så är det på det sociala nätet vi ska existera...  

Jag har sett fenomenet flera gånger - man sitter vid ett fikabord - tar kort och poof så finns bilden i vännernas lista *TUMMEN UPP* SER GOTT UT * SKULLE ÄTA DET* ock så vidare... 

När ska vi få vara ifred?? Slippa "likes" slippa svara på en bild som man kanske postade för 30 dagar sedan...  om man inte svarar på nåt sätt (likes eller bokstavligen talat svara med ord)... så är man ju en bedrövlig människa... 

Försök släppa det så kallade "sociala livet"idag - Har man tur är det nån som ringer - annars så är man bortglömd tyvärr... 

Faktiskt så hade South Park ett par avsnitt om det hela...  Dock gällde det Twitter - men grejjen, idéen är den samma - alla som postar vill få LIKES. de vill bli gillade, accepterade - när de inte blir det så blir de kränkta och ledsna... 

Safe Space-song from South Park

Resten - skit idet... folk är dumma i huvudet...  Jag orkar inte ens försöka vara en person med sunt förnuft!!