Han såg fåglar och gjorde sig ett par vingar....

Han gjorde sig ett par vingar och försvann bortom horisonten.. han sitter numera på en skön vilostol kan jag tänka mig... han studerar småfåglarna som han älskade att se i verkliga livet, de kommer säkerligen och äter ur hans hand.

I andra handen har han en engelsk öl och han ler mot oss alla...


Min kära chef Kenneth M - han vet nog att hålla ögerna på oss alla.

Han var mer än bara en chef för flera av oss som jobbar på Rosengården. Han är/var en vän, han är/var en människa som lyssnade på oss trassliga små själar. Han var mer än bara en arbetsgivare. Han var så MYCKET mer!!

Denna måndag har blivit en så påtaglig sorg att jag knappt vet upp eller ner...  förra veckan var seg som attan - en dag var så som två dagar....  Aldrig i mitt liv hade jag väl trott att lediga dagar skulle kännas så tröga som förra veckans dagar gjorde....

Allt stod som still... inget gick runt... jag kunde inte ens göra den minsta fraktal - jag satt och gick igenom lite videofilmer - men fastnade i en som visade om fåglar - ja ni förstår väl varför...

Jag har inte riktigt fattat det.... men i morse vid mötet.....då kom det som en tidvattensvåg...  och det sköljer över mig fortfarande....

Men jag försöker göra om sorgen till något konstruktivt....

För Anette och hela hennes familj - här kommer sorg omgjort till siffror....