Det har nog varit en av de mest påfrestande dagar jag haft sen jag krashade och att jag inte satt mig ner i ett hörn idag o gråtit krokodiltårar säger det mesta om att jag är på bättringsvägen faktiskt.
Men svetten, den har minsann varit som ett klister i handflatorna, det kan ni lita på. Men det har varit både roligt och jobbigt ska ni veta gott folk.
Jag sålde en ramlös bild till damen som ställer ut på Rosengården också. Fru Lilja kallar jag henne. En helt underbar och härlig kvinna. Hennes make är en duktig musiker också, både på fiol och piano.
Jag hoppas dock på att få en tavla till såld, det var en äldre dam som sade med ganska bestämd röst till sin man - "Jag vill att du köper den där till mig!" - jag kan i alla fall hoppas.
Det roliga är att jag vet var Fru Lilja bor... och eftersom vi delar samma intresse i kristallhealing (även om mina kunskaper inom området är ganska så dammiga vid det här laget), så tror jag nog att vi kan få trevliga samtal framöver när vi träffas.
Hur som haver så har dagen varit härlig... även om min hjärna just för stunden känns som en klistrig gröt och jag får stora skälvan med jämna mellanrum (jag sitter o bara skakar i några sekunder), men det går över fort.
Jag säger till mig själv att jag klarat mig genom dagen med guldstjärna i kanten.
Jag är lite öm i halsen efter att ha berättat för massor av människor om "Vad är fraktaler...? Hur gör du? Vad menar du med matematiska formler...?" Att stå öga mot öga med okända människor o förklara en av sakerna som har hållit en vid liv genom en psykisk krasch, det är påfrestande. Men jag sitter här, o jag skriver.... så jag är på bättringsvägen - det är mer värt än något annat.
Nu ska den lilla katten med tuffa vingar titta på sin favorit-sprätt, Hercule Poirot - och sen blir det sängen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar