Nu har snart denna vecka gått.. en dag till då jag kan känna mig som Drottning över Rosengården... på måndag är det tillbaka att vara vice underordnad för Fru Ros.
Jag undrar om hon någonsin kommer att förstå vad detta har gjort för min självkänsla? Jag hoppas bara att jag inte varit för pekfingrig till mina älskade arbetskamrater.. *ler*
Men tänka sig - jag har för en vecka faktiskt varit tillförordnad chef på Rosengården.
Och det är nog inte bara jag som fått en boost för självkänslan - det finns tjejerna i köket som själva fixat och donat för en beställning just denna torsdag.. fixat inhandling och skapandet av smörgåstårtor, duka o göra fint och sedan servera.
Grabbarna de kör sitt race också - och håller ställningarna och får saker o ting gjorda.
Och vår älskade Fru Ros - hon kan koppla av och bara njuta av sin semester. De få korta meddelanden jag och fru chef har haft, jag hoppas att jag inte stört för mycket på hennes lilla semester.
------------
Om två veckor så åker jag och Fru Ros på en liten arbets- & studie-resa ner till Österlen. Det blir att jobba med att försöka färdigställa kryddgården tills nästa år. Hon ska även hålla ett föredrag där nere.
När hon frågade mig om jag ville följa med så bad jag om lite betänke-tid... och efter att ha överlevt Nora-marken i dess översvämningsformat (= lördagen runt middagstid då allt är tillåtet, från armbågar till sparkar på smalbenen)... så tänkte jag - då kan jag nog överleva en resa till Österlen också även om det är väl utanför min trygghetszon.
Börjar jag känna att det går åt pipsvängen så får jag nog be min käraste Fru Ros att hålla mig i handen *ler*.
---------------
Så...
Det var lite av det senaste...
Nu över till Katt-Nyheterna...
Min kära Kung Leopold njuter av att bo hos mig.. men han vet också att oroa mig.. För tre veckor sedan så var han i slagsmål med antingen en annan katt, men det kan också ha varit med en räv också.. han blev biten i nacken.. Men nu läker han igen.. och måste stanna inomhus (ohh, ni kan inte ana vad sur han är över det), men han får inte gå ut förrän det är helt läkt och jag kan sätta på hans halsband igen.
Men som ni kan se så är hans nos helt läkt nu från de där otäcka utslagen eller vad man nu kan kalla det för som han hade. Och de gånger han är ute, så kommer han alltid hem till mig. Så jag tror han trivs här hos mig..
Min älskade Prussiluska, min älskade Spök-Busan, hon kommer inte lika ofta och hälsar på längre... men ibland så ser jag Leo sitta och slicka rätt ut i tomma intet... och han spinner som en kattunge.. så hon har inte helt lämnat oss ännu.
Och när jag åker iväg till Österlen med min chef, ja, då kommer Leos extra-husse hoppa in som kattvakt. De har träffat varandra. Men Leo har inte svårt för andra människor så som Prussiluskan - jag tror Leo i princip älskar alla människor som bara kliar o gosar lite med honom. Han är raka motsatsen på det viset. Så extra-husse Marcus lär inte ha några problem alls med min lilla Kung... *skrattar lite*
Så... det var nog allt för stunden...
Ha det gött...
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar