Miss Fanny Fine, eller Fran som Örebro Katthem döpte henne till.
Jag trodde det var för att hon låter så väldigt likt Nanny Fine från TV.... För när miss Fanny, min katt alltså, vill tala om något då låter det som just... Nanny Fine....
Hur som helst, jag vet inte vilken Fran de döpte henne ifrån... men Fran låg inte rätt i min mun så jag döpte om henne till Fanny... Vilket min dåvarande ena gamla granne som älskade katter älskade - hon heter Fanny också...
Jag adopterade Miss Fanny från Örebro Katthem - hon hade varit hemlös i ett par år åtminstone nånstans i Örebro, jag tror det var Varberga om jag inte minns helt fel... hon har fått flera barnkullar... De räknade med att hon var runt fyra år när de fick henne i sin ägo...
Vi fastnade för varandra direkt.... och det gick som det gick... hon kom hem till mig... Hon var i början väldigt "hoppig" om jag rörde på mig... hon älskade att ligga tillsammans med mig i sängen, och bli gosad med, men så fort jag rörde mig - POOF - så var hon borta... likaså när jag försökte röra mig efter hon stod o käka i köket... Det har nog varit mången tjoanden på henne i hennes ungdom...
Hur som helst... när hon väl fick gå ut, så gick det inte att ens att kalla på henne så hon skulle komma fram till mig trots att hon ligger och myser med mig till sängs... men väl där ute i det fria - nope - hon kom inte fram till mig.
Men nu har det gått fyra år - nu om jag står still och jag kallar på henne när jag ser henne ute- då kommer hon fram till mig.. annars är det där med människor - de är lite läskiga. Den enda hon kan komma fram till är min grannpöjk - om han sitter still då kan hon komma fram och bli klappad...
Men upplyft?? Näää det är inte Miss Fanny's grej. Hon är definitivt en fri själ.
Men när det gäller sängen numera... jag kan snor runt och röra mig utan att hon far iväg som en skottspole o gömmer sig. Hon har lärt sig att hennes matte är en person som inte kommer att sjoooa iväg henne, inte kommer att skrika efter henne, inte kommer att göra henne något ont... (nånsin)...
Enda gångerna som hon kan vara lite hoppig är just när hon sitter o käkar och jag behöver till köket... men om jag rör mig sakta och lugnt.... då är det inga problem... vilket är skillnad från i början då jag inte kunde röra på mig i andra änden av min lilla lägenhet - för då sa det SVOOOSH så var hon försvunnen från matfatet... men numera så kan jag röra mig - om jag går sakta - till o med komma till mitt kylskåp utan att hon skuttar iväg som en känguru med en raket i baken...
Hon är också en duktig jägarinna... i början tog hon gärna in sina byten, allt från små åkermöss till småfåglar - LEVANDE!! Värsta var en liten mus som for runt i min lilla lägenhet i nästan två dygn innan den i ren utmattning dog och jag kunde bära ut den... Men nu har det gått minst ett halvår sen hon dragit in något - och då var den musen, tack o lov, död - hon bara släppte den när hon kom in genom fönstret, och hon släppte den döda musen mellan mig o min dator innan hon själv försvann ut i köket för att käka burkmat...
Numera är jag bara glad att hon ibland försöker fånga mina ogräs-tovor!!
Som alla katter har hon en stark vilja och ibland kan det bli bråk i lägenheten - men trollmor är alltid starkare när det gäller...
Men när trollmor går o lägger sig, så 29 gånger av 30 då ligger hon bredvid mig i sängen... helst ska hon ha huvudet mot min hand eller arm... efter att ha snurrat runt ett antal varv....
Älskade Fanny Fine...
Katten med vingar är stolt över sin lilla pälskling!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar